Sommaren 2008, del 3; London
Måndagen den 21/7 började vår sista semester... London!
Resan började krångla redan på vägen till Västerås Flyplats... I Högboda var det vägarbete och vi stod i kö i 20 min innan vi kunde köra vidare. Jag var rätt stressad redan där, och gasade på ganska friskt fram tills att vi kom till Köping, där kom det ett skyfall som gjorde att man knappt såg vägen, så fort fram till Västerås gick det inte direkt, men vi kom fram och kom med planet och allt!
Vi landade i Stansted på utsatt tid och tog en buss in till London. Kom fram till Liverpool Street där vi fixade med t-banebiljetter och fick förklarat hur vi skulle åka för att ta oss till Camden där Emelie skulle möta upp oss.
Emelie mötte upp oss som bestämt och vi gick till hennes lägenhet där vi skulle sova de tre nätter vi skulle vara där.
Jag hade dock missuppfattat Emelie om hur litet det faktiskt det var. Jag visste int eom att hon delade rum med en annan tjej. Så det var hur litet som helst, och jag förstår än idag inte hur vi skulle klarat att sova allihop där... Och inte nog med det, det är nog det skitigaste rum jag sett i mitt liv! Jag pallar med lite damm i hörnen och allt det där, men här var det obeskrivligt! Hårtussar, sten, grus, damm och en jätteskitig heltäckningsmatta!
Och badrummet var ungefär lika skitigt det. 10 pers som delar på det... Mamma bestämde sig nog ganska snabbt för att hon inte tänkte bo där, och hon såg nog min bedjande blick om att få slippa det jag oxå...
Vi käkade middag på en engelsk pub, och drack varsin pint med öl =)
Vi fick oxå låna Emelies dator och lyckades hitta ett B & B två t-banestationer bort där det fanns ett ledigt rum. Kl 23:45 checkade vi in, och det var åtminstone rent... Sängarna var osköna och det var toalett i korridoren, men rummet var rent.
Vaknade upp och gjorde oss iordning, blev ingen dusch, för det orkade vi inte riktigt med. Gick ner och fick oss "continental breakfast", vilket innebär: rostat bröd, sylt, flingor, mjölk, juice, kaffe eller té.
Vi åt i allafall och checkade ut. Gick ner till ett postkontor vid King's Cross där de även hade internetcafé så vi lånade en dator och började leta hotell. Valet föll på "Westpoint Hotel" som låg i Paddington, i närheten av Hyde Park.
Åkte dit och fick ställa av väskorna och sen gick vi ner till Hyde Park och vidare till Marble Arch. Gick in på KFC och käkade lunch, och dit kom Emelie och mötte upp oss, sen tog vi en sån där stor dubbeldäckarbuss med guide och åkte runt och såg alla sevärdheter i London.
Blev en lång solig dag, och jag lyckades bränna upp ena axeln och nacken, haha!
Emelie åkte och jobbade och jag och mamma gick och handlade lite och gick sen till hotellet. Fick fick sova i källaren, haha. Eller, det var bottenplan och utsikten var en vägg, men själva rummet var ju fint, och sängen var jätteskön!
Vi gick och åt på en italiensk restaurang med god mat och sen gick vi hem och kollade lite på tv innan vi somnade i Londons varmaste hotellrum typ...
När vi vaknade på onsdag bestämde vi oss för att vi skulle pröva en riktig engelsk frukost som man kunde köpa till extra på hotellet. Vilken besvikelse... Vita bönor, en äcklig korv, stekt skinka, och ett stekt ägg... Nja, inte nån höjdare alls!
Tur att vi hade rostat bröd och flingor och allt.
Efter frukosten tog vi en buss till Hyde Park och genade sen igenom och hade tänkt oss ner till Harrods, men på vägen sprang vi på en H&M affär och där var det ju rea, så vi handlade lite där innan vi tog oss vidare till Harrods. Jisses vilket ställe! Det var hur stort som helst, och det var folk överallt!
Mamma köpte en penna, och post-it lappar, och jag köpte nåt litet rese-kit med duschgrejer. Allt för att få en påse ni vet...
Tog t-bana upp till Oxford Street (den gatan med alla jättedyra affärer), och gick en bra bit för att hitta en restaurang. Till sist hittade vi en som hette "Ask" som visserligen var italiensk, precis som middagen kvällen innan varit, men vi var så hungriga så vi åt där ändå. Och vilken mat... Den pizzan och pastan är nog bland det godaste jag ätit!
Vi var ganska färdiga efter allt shoppande och värme, så vi beslöt oss för att gå till Marble Arch och ta buss tillbax till hotellet därifrån. Det var bara det att på vägen hittade vi "Primark", en affär med riktigt billiga och snygga kläder, så vi gjorde oss en sväng in där, en sväng på 3 timmar... Så med ett mycket fattigare bankkonto, men med nya kläder, ett par skor, och lite snygga underkläder, tog vi oss därifrån. Väl på hotellet trillade vi i princip ihop på sängen...
Blev KFC till kvällsmat och sen hem för lite välbehövlig sömn.
Torsdag den 24/7, hemfärdsdag.
Det blev fling-och-rostat-bröd-frukost med tanke på hur frukosten varit dagen innan...
Efter frukost checkade vi ut och gick till Paddington Station, och därifrån tog vi t-bana till Baker Street där "Madame Tussauds" ligger. När vi kommer dit och visar våra biljetter för en kille som jobbar där säger han att vi inte får ha våre resväskor med oss in, eftersom det kan finnas små barn som kan slå sig på dem. Jag förklarar för killen att vi ska med ett plan direkt efter och inte har nånstans att ställa dem på. Han står på sig och säger att det är en policy de har och att vi helt enkelt får gå ner till Marylbone Station där det finns förvaring för dem. Så vi går ner dit, och hamnar lite fel på väge dessutom, men när vi till sist kommer fram och pratar med en polis där så säger han att det inte finns nåt ställe där man kan förvara väskor på där utan hänvisar oss till att åka till Paddington för där finns det. Jag får lite halvskärrad förklara hur situationen ligger till, och att vi helt enkelt inte har tid, eftersom vi redan är sena till "Madame Tussauds". Han sa bara ursäktande att det inte fanns nåt han kunde hjälpa oss med, men hänvisade oss till Baker Street Station där vi säkert kunde få lägga in det på borttappat baggage.
Så vi nästan springer dit och där säger kvinnan i informationen att vi inte får lägga in det där p.g.a säkerhet. Jag är vid det här laget så full av panik så jag nästan gråter.
Vi tar våra väskor och går tillbaks till "Madame Tussauds" och hittar en tjej som jobbar där + en säkerhetsvakt, och genom att förklara hela historien ytterligare en gång så säger de att det är okej för oss att ta med oss väskorna in, så länge som vi håller dem nära oss hela tiden.
Jag hade lust att strypa den första killen vi pratade med... Dels p.g.a att han var orsaken till allt krångel med väskor, och dels för att han gett oss falska uppgifter om tågstationen där han sa att det fanns baggageförvaring.
Nå ja, det var kul med alla vaxdockor i allafall.
Efter att vi var klara med att beundra alla kändisar tåg vi t-bana till Liverpool Street, och gick upp på markplan och letade upp en buss vi kunde åka med. Det gick en två minuter senare, och vi tog den eftersom busschauffören sa att det kunde vara lite trafik ut ur London, så det var säkrast att inte chansa.
"Lite trafik"?!?!?!?! Jag har aldrig varit med om värre! Det tog nästan två timmar till Stansted, och normalt sett tar det 1!
När vi kom fram till flygplatsen hade vi 45 minuter på oss innan vårt plan skulle gå... Boarding cards hade vi ju redan, men i säkerhetskontrollen fungerade de inte så vi blev visade till inchckningsdisken, men det visade sig vara i fel zon så vi fick kuta som idioter till rätt zon, och där hade ju naturligtvis vår incheckningsdisk stängt... Förklarar för lite andra människor vad vårt problem är så att vi får gå först i kön, och väl framme så kan inte tjejen där göra nåt heller utan skickar oss vidare till biljettförsäljning. 30 minuter kvar... Där kan hon inte heller göra nåt, men ringer upp en annan tjej i incheckningen som ska hjälpa oss, och uppmanar oss att skynda på lite. Vad tror hon vi håller på med egentligen?!
Vid incheckningsdisken får vi äntligen boarding cards och vid det laget så skakade hela jag... Mamma stod och höll i min arm för att jag skakade så. Och detta berodde inte bara på nervositet och stress, utan oxå för att jag inte ätit ordentligt på hela dan, så blodsockret låg i bott.
Vi fåt kuta till säkerhetskontrollen och där släpper de snällt in oss först och otroligt nog piper det inte på nån av oss så vi kan springa vidare som idioter genom hela flygplatsen, upp för en rulltrappa, ner för en rulltrappa och springa lite till... När vi till sist kommer fram till gaten 17:25, 15 minuter kvar tills planet ska gå, så visar det sig att det är problem med planet och ny preliminär avgångstid är 18:40... Vi sätter oss ner ett par minuter och går sen på toaletten och till nåt caféliknande för att köpa en varsin varm macka.
Vi står i kassan när jag hör hur de ropar ut i högtalarna nåt om vårt plan, så jag går och kollar på tv-skärmen och ser att ny avgångstid är 18:00... Så det fick bli en kall macka och en flaska vatten och sen springa tillbaks till gaten...
Tack och lov kunde vi andas ut när vi satt på planet, men då började jag istället oroa mig för var bilnyckeln var. Så efter 2 nervösa timmar på flygplanet kunde jag till sist lugna ner mig efter landning när jag upptäckte att bilnyckeln så snällt låg i jackan...
Efter en 3 timmars bilfärd hem till Arvika kunde vi äntligen på riktigt andas ut och slappna av...
Idag skrattar vi ju åt alltihop, men att jag inte bröt ihop totalt med allt som hände bevisar att jag tydligen kan hantera stress någorlunda fortfarande...
Resan började krångla redan på vägen till Västerås Flyplats... I Högboda var det vägarbete och vi stod i kö i 20 min innan vi kunde köra vidare. Jag var rätt stressad redan där, och gasade på ganska friskt fram tills att vi kom till Köping, där kom det ett skyfall som gjorde att man knappt såg vägen, så fort fram till Västerås gick det inte direkt, men vi kom fram och kom med planet och allt!
Vi landade i Stansted på utsatt tid och tog en buss in till London. Kom fram till Liverpool Street där vi fixade med t-banebiljetter och fick förklarat hur vi skulle åka för att ta oss till Camden där Emelie skulle möta upp oss.
Emelie mötte upp oss som bestämt och vi gick till hennes lägenhet där vi skulle sova de tre nätter vi skulle vara där.
Jag hade dock missuppfattat Emelie om hur litet det faktiskt det var. Jag visste int eom att hon delade rum med en annan tjej. Så det var hur litet som helst, och jag förstår än idag inte hur vi skulle klarat att sova allihop där... Och inte nog med det, det är nog det skitigaste rum jag sett i mitt liv! Jag pallar med lite damm i hörnen och allt det där, men här var det obeskrivligt! Hårtussar, sten, grus, damm och en jätteskitig heltäckningsmatta!
Och badrummet var ungefär lika skitigt det. 10 pers som delar på det... Mamma bestämde sig nog ganska snabbt för att hon inte tänkte bo där, och hon såg nog min bedjande blick om att få slippa det jag oxå...
Vi käkade middag på en engelsk pub, och drack varsin pint med öl =)
Vi fick oxå låna Emelies dator och lyckades hitta ett B & B två t-banestationer bort där det fanns ett ledigt rum. Kl 23:45 checkade vi in, och det var åtminstone rent... Sängarna var osköna och det var toalett i korridoren, men rummet var rent.
Vaknade upp och gjorde oss iordning, blev ingen dusch, för det orkade vi inte riktigt med. Gick ner och fick oss "continental breakfast", vilket innebär: rostat bröd, sylt, flingor, mjölk, juice, kaffe eller té.
Vi åt i allafall och checkade ut. Gick ner till ett postkontor vid King's Cross där de även hade internetcafé så vi lånade en dator och började leta hotell. Valet föll på "Westpoint Hotel" som låg i Paddington, i närheten av Hyde Park.
Åkte dit och fick ställa av väskorna och sen gick vi ner till Hyde Park och vidare till Marble Arch. Gick in på KFC och käkade lunch, och dit kom Emelie och mötte upp oss, sen tog vi en sån där stor dubbeldäckarbuss med guide och åkte runt och såg alla sevärdheter i London.
Blev en lång solig dag, och jag lyckades bränna upp ena axeln och nacken, haha!
Emelie åkte och jobbade och jag och mamma gick och handlade lite och gick sen till hotellet. Fick fick sova i källaren, haha. Eller, det var bottenplan och utsikten var en vägg, men själva rummet var ju fint, och sängen var jätteskön!
Vi gick och åt på en italiensk restaurang med god mat och sen gick vi hem och kollade lite på tv innan vi somnade i Londons varmaste hotellrum typ...
När vi vaknade på onsdag bestämde vi oss för att vi skulle pröva en riktig engelsk frukost som man kunde köpa till extra på hotellet. Vilken besvikelse... Vita bönor, en äcklig korv, stekt skinka, och ett stekt ägg... Nja, inte nån höjdare alls!
Tur att vi hade rostat bröd och flingor och allt.
Efter frukosten tog vi en buss till Hyde Park och genade sen igenom och hade tänkt oss ner till Harrods, men på vägen sprang vi på en H&M affär och där var det ju rea, så vi handlade lite där innan vi tog oss vidare till Harrods. Jisses vilket ställe! Det var hur stort som helst, och det var folk överallt!
Mamma köpte en penna, och post-it lappar, och jag köpte nåt litet rese-kit med duschgrejer. Allt för att få en påse ni vet...
Tog t-bana upp till Oxford Street (den gatan med alla jättedyra affärer), och gick en bra bit för att hitta en restaurang. Till sist hittade vi en som hette "Ask" som visserligen var italiensk, precis som middagen kvällen innan varit, men vi var så hungriga så vi åt där ändå. Och vilken mat... Den pizzan och pastan är nog bland det godaste jag ätit!
Vi var ganska färdiga efter allt shoppande och värme, så vi beslöt oss för att gå till Marble Arch och ta buss tillbax till hotellet därifrån. Det var bara det att på vägen hittade vi "Primark", en affär med riktigt billiga och snygga kläder, så vi gjorde oss en sväng in där, en sväng på 3 timmar... Så med ett mycket fattigare bankkonto, men med nya kläder, ett par skor, och lite snygga underkläder, tog vi oss därifrån. Väl på hotellet trillade vi i princip ihop på sängen...
Blev KFC till kvällsmat och sen hem för lite välbehövlig sömn.
Torsdag den 24/7, hemfärdsdag.
Det blev fling-och-rostat-bröd-frukost med tanke på hur frukosten varit dagen innan...
Efter frukost checkade vi ut och gick till Paddington Station, och därifrån tog vi t-bana till Baker Street där "Madame Tussauds" ligger. När vi kommer dit och visar våra biljetter för en kille som jobbar där säger han att vi inte får ha våre resväskor med oss in, eftersom det kan finnas små barn som kan slå sig på dem. Jag förklarar för killen att vi ska med ett plan direkt efter och inte har nånstans att ställa dem på. Han står på sig och säger att det är en policy de har och att vi helt enkelt får gå ner till Marylbone Station där det finns förvaring för dem. Så vi går ner dit, och hamnar lite fel på väge dessutom, men när vi till sist kommer fram och pratar med en polis där så säger han att det inte finns nåt ställe där man kan förvara väskor på där utan hänvisar oss till att åka till Paddington för där finns det. Jag får lite halvskärrad förklara hur situationen ligger till, och att vi helt enkelt inte har tid, eftersom vi redan är sena till "Madame Tussauds". Han sa bara ursäktande att det inte fanns nåt han kunde hjälpa oss med, men hänvisade oss till Baker Street Station där vi säkert kunde få lägga in det på borttappat baggage.
Så vi nästan springer dit och där säger kvinnan i informationen att vi inte får lägga in det där p.g.a säkerhet. Jag är vid det här laget så full av panik så jag nästan gråter.
Vi tar våra väskor och går tillbaks till "Madame Tussauds" och hittar en tjej som jobbar där + en säkerhetsvakt, och genom att förklara hela historien ytterligare en gång så säger de att det är okej för oss att ta med oss väskorna in, så länge som vi håller dem nära oss hela tiden.
Jag hade lust att strypa den första killen vi pratade med... Dels p.g.a att han var orsaken till allt krångel med väskor, och dels för att han gett oss falska uppgifter om tågstationen där han sa att det fanns baggageförvaring.
Nå ja, det var kul med alla vaxdockor i allafall.
Efter att vi var klara med att beundra alla kändisar tåg vi t-bana till Liverpool Street, och gick upp på markplan och letade upp en buss vi kunde åka med. Det gick en två minuter senare, och vi tog den eftersom busschauffören sa att det kunde vara lite trafik ut ur London, så det var säkrast att inte chansa.
"Lite trafik"?!?!?!?! Jag har aldrig varit med om värre! Det tog nästan två timmar till Stansted, och normalt sett tar det 1!
När vi kom fram till flygplatsen hade vi 45 minuter på oss innan vårt plan skulle gå... Boarding cards hade vi ju redan, men i säkerhetskontrollen fungerade de inte så vi blev visade till inchckningsdisken, men det visade sig vara i fel zon så vi fick kuta som idioter till rätt zon, och där hade ju naturligtvis vår incheckningsdisk stängt... Förklarar för lite andra människor vad vårt problem är så att vi får gå först i kön, och väl framme så kan inte tjejen där göra nåt heller utan skickar oss vidare till biljettförsäljning. 30 minuter kvar... Där kan hon inte heller göra nåt, men ringer upp en annan tjej i incheckningen som ska hjälpa oss, och uppmanar oss att skynda på lite. Vad tror hon vi håller på med egentligen?!
Vid incheckningsdisken får vi äntligen boarding cards och vid det laget så skakade hela jag... Mamma stod och höll i min arm för att jag skakade så. Och detta berodde inte bara på nervositet och stress, utan oxå för att jag inte ätit ordentligt på hela dan, så blodsockret låg i bott.
Vi fåt kuta till säkerhetskontrollen och där släpper de snällt in oss först och otroligt nog piper det inte på nån av oss så vi kan springa vidare som idioter genom hela flygplatsen, upp för en rulltrappa, ner för en rulltrappa och springa lite till... När vi till sist kommer fram till gaten 17:25, 15 minuter kvar tills planet ska gå, så visar det sig att det är problem med planet och ny preliminär avgångstid är 18:40... Vi sätter oss ner ett par minuter och går sen på toaletten och till nåt caféliknande för att köpa en varsin varm macka.
Vi står i kassan när jag hör hur de ropar ut i högtalarna nåt om vårt plan, så jag går och kollar på tv-skärmen och ser att ny avgångstid är 18:00... Så det fick bli en kall macka och en flaska vatten och sen springa tillbaks till gaten...
Tack och lov kunde vi andas ut när vi satt på planet, men då började jag istället oroa mig för var bilnyckeln var. Så efter 2 nervösa timmar på flygplanet kunde jag till sist lugna ner mig efter landning när jag upptäckte att bilnyckeln så snällt låg i jackan...
Efter en 3 timmars bilfärd hem till Arvika kunde vi äntligen på riktigt andas ut och slappna av...
Idag skrattar vi ju åt alltihop, men att jag inte bröt ihop totalt med allt som hände bevisar att jag tydligen kan hantera stress någorlunda fortfarande...
Kommentarer
Trackback
