Fröken Sälls liv

Hur kommer det sig att även om jag är omringad av folk så känner jag mig ensammast i världen?
Jag visar upp en sida av mig själv som oberörd, och jag stöter bort de flesta frågor om hur jag egentligen mår...
Ska jag vara ärlig så... Nej jag mår inte så jävla bra...

Har tonvis med skolarbeten, tack och lov har jag lyckats få undan en del i allafall. Men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Mitt problem är att jag inte orkar ta tag i det, jag känner ingen motivation till nåt längre. Jag vet att jag måste kämpa mig igenom det här nu ändå. Jag måste klara det. Inte visa utåt att jag egentligen inte orkar...

Och det är inte det att jag inte har vänner här, för det har jag. Några av de bästa jag haft! Jag har människor som verkligen bryr sig, men det är så svårt att verkligen våga öppna sig helt och visa den sköra sidan av mig själv.

Och ständigt denna olyckliga kärlek, när ska det vända? Vad gör jag egentligen för fel?
Man släpper in någon och då försvinner de... Hur mycket är det tänkt att hjärta ska orka med?
Vet inte om jag vågar bli kär igen.