"I'm okay, I'm alright..."
Blev sittande uppe och pratade med Per Flare igår, och som vanligt blev det sent. Sen precis när jag skulle stänga ner datorn så kom mor in på Skype och ringde mig, så jag pratade med henne oxå.
Men det var som vanligt skönt att prata med mamma.
Imorse vaknade jag lite senare än jag skulle om jag gått och lagt mig, men den var ändå inte mer än 9:30, så helt okej.
Satte igång min kära dator igen, och in kom Johan på MSN och började prata. Var så himla kul att prata med honom igen, det är verkligen alldeles för sällan! 3 veckor lite drygt sen ska vi träffas igen och ta igen lite förlorad tid. Bara hänga, och kolla på film och snacka till långt in på nätterna. Han är en av personerna som jag verkligen saknat under min tid här. Jag saknade honom redan i Sverige iofs, vi träffades i princip aldrig det sista halvåret.
Många man ska träffa när man kommer hem... Framförallt mamma, hundarna, mormor, morfar (på minneslunden), Sven-Erik... Jag kan fortsätta i evigheter... Ingen annan nämnd, men ingen är heller glömd!
Idag var en sån där seg dag att jobba oxå... Kände mig bara trött, seg och småsur...
Tvättade bilen gjorde jag idag, var väl ganska välbehövligt... Kommer eventuellt ta den till en riktig biltvätt innan jag åker hem, så att den blir ordentligt tvättad... Måste städa den oxå, men det kan vänta en vecka till...
Förresten, så var jag ute i köket och kollade kalendern med schema och allt sent igår kväll, och det visade ju sig att jag haft fel, Deb hade ändrat schemat i söndags! Det stod 12:30... Hade inte jag sett...
Skickade ytterligare ett mail till henne och sa än en gång förlåt för allt.
Senare, när Madde var här och kollade på film så ringde hon till mig. Hon är inte alls sur på mig längre för det som hänt, men sa åt mig att sluta med att ursäkta mig och komma med undanflykter för allt. Att jag bara helt enkelt ska erkänna "fan, jag klantade mig och jag är ledsen för det". Dessvärre så är ju undanflykter alltit mitt sätt att försöka fly från problem, och jag vet med mig själv att jag inte kan leva med det resten av livet...
Sen så började hon med utläggningen om att jag inte ska vara så rädd för att hon ska vara arg på mig resten av livet, för att hon inte är sån som person. Hon var mest irriterad och ledsen och tyst för att hon vill inte riskera att säga nåt hon senare ångrar.
Sen sa hon hur underbar hon och Kevin tycker jag är, och hur mycket de älskar mig, och att jag är nåt av det bästa som hänt familjen (här var jag mer än tjock i halsen och redo att börja stortjuta), och att jag alltid kommer vara en del av familjen, att de alltid kommer finnas här för mig, och att jag kommer gå väldigt långt i livet med tanke på hur smart och duktig jag är (jo visst...). Jag måste bara lära mig vara helt ärlig och kunna erkänna problemen och gå vidare. Ingen är perfekt, alla gör fel ibland...
Deb själv är döligt ärlig, och säger rakt ut vad hon tycker och tänker (vilket jag säkert behöver, men ibland kan hon nästan vara lite för ärlig...)
Jag är sååå glad och lättad att den här stormen är över, och att jag nu kan njuta av mina sista tre veckor här...
Och igen så känns det sådär vansinnigt jobbigt att åka hem om 3 veckor... Samtidigt kan jag knappt bärga mig!
Imorgon kommer Madde hit och ska baka med mig. Nu ska här göras riktiga svenska kanelbullar! Ska bli mysigt tycker jag.
Jag har bara bakat bullar två gånger sen jag kom hit, och första gången jag gjorde det var ett par dagar innan min första jul här. Jag kunde känna dofterna som spreds sig in i varje hörn av huset och julmusiken som var på gjorde att jag för första gången längtade hem lite... Det påminde så himla mycket om när mamma bakar bullar... Jag minns att den där s.k hemlängtan la sig efter ett par timmar, och allt var precis som förut igen...
Nej, nu börjar jag bli hungrig igen, så jag måste nog gå och få mig nåt i magen...
Jag och Madde kollade på "P.S. Jag älskar dig" förut. Har ni inte sett den, se den!
Köket var det ja... Kanske skulle ta och kolla lite till på "Pirates of the Caribbean 3" när jag ändå är där... :)
Nattinatti!
Men det var som vanligt skönt att prata med mamma.
Imorse vaknade jag lite senare än jag skulle om jag gått och lagt mig, men den var ändå inte mer än 9:30, så helt okej.
Satte igång min kära dator igen, och in kom Johan på MSN och började prata. Var så himla kul att prata med honom igen, det är verkligen alldeles för sällan! 3 veckor lite drygt sen ska vi träffas igen och ta igen lite förlorad tid. Bara hänga, och kolla på film och snacka till långt in på nätterna. Han är en av personerna som jag verkligen saknat under min tid här. Jag saknade honom redan i Sverige iofs, vi träffades i princip aldrig det sista halvåret.
Många man ska träffa när man kommer hem... Framförallt mamma, hundarna, mormor, morfar (på minneslunden), Sven-Erik... Jag kan fortsätta i evigheter... Ingen annan nämnd, men ingen är heller glömd!
Idag var en sån där seg dag att jobba oxå... Kände mig bara trött, seg och småsur...
Tvättade bilen gjorde jag idag, var väl ganska välbehövligt... Kommer eventuellt ta den till en riktig biltvätt innan jag åker hem, så att den blir ordentligt tvättad... Måste städa den oxå, men det kan vänta en vecka till...
Förresten, så var jag ute i köket och kollade kalendern med schema och allt sent igår kväll, och det visade ju sig att jag haft fel, Deb hade ändrat schemat i söndags! Det stod 12:30... Hade inte jag sett...
Skickade ytterligare ett mail till henne och sa än en gång förlåt för allt.
Senare, när Madde var här och kollade på film så ringde hon till mig. Hon är inte alls sur på mig längre för det som hänt, men sa åt mig att sluta med att ursäkta mig och komma med undanflykter för allt. Att jag bara helt enkelt ska erkänna "fan, jag klantade mig och jag är ledsen för det". Dessvärre så är ju undanflykter alltit mitt sätt att försöka fly från problem, och jag vet med mig själv att jag inte kan leva med det resten av livet...
Sen så började hon med utläggningen om att jag inte ska vara så rädd för att hon ska vara arg på mig resten av livet, för att hon inte är sån som person. Hon var mest irriterad och ledsen och tyst för att hon vill inte riskera att säga nåt hon senare ångrar.
Sen sa hon hur underbar hon och Kevin tycker jag är, och hur mycket de älskar mig, och att jag är nåt av det bästa som hänt familjen (här var jag mer än tjock i halsen och redo att börja stortjuta), och att jag alltid kommer vara en del av familjen, att de alltid kommer finnas här för mig, och att jag kommer gå väldigt långt i livet med tanke på hur smart och duktig jag är (jo visst...). Jag måste bara lära mig vara helt ärlig och kunna erkänna problemen och gå vidare. Ingen är perfekt, alla gör fel ibland...
Deb själv är döligt ärlig, och säger rakt ut vad hon tycker och tänker (vilket jag säkert behöver, men ibland kan hon nästan vara lite för ärlig...)
Jag är sååå glad och lättad att den här stormen är över, och att jag nu kan njuta av mina sista tre veckor här...
Och igen så känns det sådär vansinnigt jobbigt att åka hem om 3 veckor... Samtidigt kan jag knappt bärga mig!
Imorgon kommer Madde hit och ska baka med mig. Nu ska här göras riktiga svenska kanelbullar! Ska bli mysigt tycker jag.
Jag har bara bakat bullar två gånger sen jag kom hit, och första gången jag gjorde det var ett par dagar innan min första jul här. Jag kunde känna dofterna som spreds sig in i varje hörn av huset och julmusiken som var på gjorde att jag för första gången längtade hem lite... Det påminde så himla mycket om när mamma bakar bullar... Jag minns att den där s.k hemlängtan la sig efter ett par timmar, och allt var precis som förut igen...
Nej, nu börjar jag bli hungrig igen, så jag måste nog gå och få mig nåt i magen...
Jag och Madde kollade på "P.S. Jag älskar dig" förut. Har ni inte sett den, se den!
Köket var det ja... Kanske skulle ta och kolla lite till på "Pirates of the Caribbean 3" när jag ändå är där... :)
Nattinatti!
Kommentarer
Trackback
