Fröken Sälls liv

Here we go again...
Jag känner att det blir längre och längre mellan mina inlägg här. Orkar aldrig ta tag i det riktigt...
Mycket i skolan oxå... 2 stora arbeten som ska göras +  det som jag inte gjorde förra terminen, som bara ligger och gnager. Måste verkligen skriva det snart så det kommer in, men det känns som jag borde fokusera på de här först, innan jag hamnar efter med de oxå.

Annars händer det inte mycket här på skolan. Har blivit en del festande sen vi började, men det är ju mest för att vi är så uttråkade här... Lätt att dricka då för att döda några timmar.

Och jag är så olyckligt kär så det är nästan inte mänskligt... Varför ska jag alltid drabbas? Och hur länge orkar jag vänta innan jag känner att jag inte orkar med det längre?

Nej, det får bli ett kort inlägg idag oxå, är rätt trött så det får väl bli bingen helt enkelt.

Hur kommer det sig att även om jag är omringad av folk så känner jag mig ensammast i världen?
Jag visar upp en sida av mig själv som oberörd, och jag stöter bort de flesta frågor om hur jag egentligen mår...
Ska jag vara ärlig så... Nej jag mår inte så jävla bra...

Har tonvis med skolarbeten, tack och lov har jag lyckats få undan en del i allafall. Men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Mitt problem är att jag inte orkar ta tag i det, jag känner ingen motivation till nåt längre. Jag vet att jag måste kämpa mig igenom det här nu ändå. Jag måste klara det. Inte visa utåt att jag egentligen inte orkar...

Och det är inte det att jag inte har vänner här, för det har jag. Några av de bästa jag haft! Jag har människor som verkligen bryr sig, men det är så svårt att verkligen våga öppna sig helt och visa den sköra sidan av mig själv.

Och ständigt denna olyckliga kärlek, när ska det vända? Vad gör jag egentligen för fel?
Man släpper in någon och då försvinner de... Hur mycket är det tänkt att hjärta ska orka med?
Vet inte om jag vågar bli kär igen.

En väldigt bra låttext som stämmer in perfekt på mig, förutom det där med möblerna och gitarren som samlat damm... Annars, jag i ett nötskal för tillfället...

Sen en tid tillbaka - Melissa Horn

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort

Ja då var det konstaterat, även jag har blivit välsignad med en livmoder ;) och normal verkade den oxå, så jag ska nog kunna föda barn en vecker dag jag oxå. Tacksamt värre!
Cellprovstagning och klamydiatest blev det oxå. Var första gången jag låg i en gyn-stol, men faktiskt var det inte så farligt som jag trott från början. Barnmorskan var väldigt trevlig oxå, kanske var därför jag kunde vara såpass lugn.

Har inte gjort så mycket på hela dagen. Har varit på promenad med hundarna, och varit och handlat nere på Coop, men det är väl typ allt.

Jag känner mig väldigt lyckligt lottad över att ha en mamma som skämmer bort mig med så mycket god mat. Här ska man försöka att inte gå upp mer i vikt, men det känns ju nästan som en omöjligthet...
Mammas mat är bäst, så är det bara!

Nej, jag ska återgå till "Rosa Bandet-galan" på tv, sen blir det nog faktiskt sängen för min del.
Natti natti!

Jag skulle kunna sitta och stirra på vårt akvarium i timmar. Det är så rogivande att kolla på hur fiskarna simmar omkring därinne...

Idag har jag jobbat med min svenska novell. Inte så himla roligt kanske, men jag var verkligen tvungen att skriva när det faktiskt inte kändes som om jag skulle spy bara av tanken...
500 ord var dne tvungen att va som minst, och jag kom upp i 520... Ska dock läsa igenom en gång och kanske göra lite småändringar i den innan jag skickar in den till min lärare.

Resten av dagen har det inte hänt så mycket. Fick fiskpinnar och mammas potatismos till mat. Jag skulle kunnat äta dubbel portion mos, men fick hålla mig i skinnet...
Var ute och gick med hundarna till Sågudden, och hälsade på mormor en snabbis på vägen hem.
Fixade tacos oxå, mums!

Imorgon ska jag göra nåt så hemskt roligt som att gå till barnmorskan och ta ett cellprov för att undersöka för livmodershalscancer...  Jag har aldrig gjort en gyn-undersökning överhuvudtaget, trots att jag snart är 23, och jag är inte helt förtjust i tanken av att ha en okänd tant som är och pillar därnere. Vill inte ha nån överhuvudtaget som är därnere utan att jag sagt att det är okej...
Men det är ju för mitt eget bästa så jag får sluta fega och bara göra det. Får försöka tänka på nåt annat under tiden.

Trött börjar jag bli oxå, så det får nog bli sängen nu helt enkelt.
Natti natti!

Är den låten som går mest i min mp3-spelare just nu. En duett med James Morrison och Nelly Furtado. Helt fantastisk!
Ska lista lite låtar som jag tycker ni ska surfa in och lyssna på här. Sen får ni tycka vad ni vill om min musiksmak...

Igår hände inte mycket. Var ute och gick en sväng med musik som sällskap. På kvällen var jag först på nåt sånt där home party för städprodukter, och sen åkte jag och hämtade hem hundarna från Sven-Erik. De var som vanligt väldigt glada över att se mig. Vicky ylade ut sin glädje =D

Resten av kvällen fördrevs med att göra typ ingenting framför datorn...

Lista på några av mina favoriter just nu:
Broken Strings - James Morrison feat. Nelly Furtado
Beautiful disaster - Jon McLaughlin
When you were young - The Killers
Stay away - The Honorary Title
Om du lämnade mig nu - Lars Winnerbäck feat. Miss Li
The drugs don't work - The Verve
Dusk and summer - Dashboard Confessional
Violet Hill - Coldplay
Human - The Killers
I don't know you anymore - Savage Garden
Brännö Serenad - Håkan Hellström
Curly Sue - Takida
Soon enough - The Constantines
Hands held high - Linkin Park
More time - Needtobreathe
What if you - Joshua Radin
Jag är född i en liten by - Brolle
Love song - Sara Bareilles
I thought I'd seen everything - Bryan Adams
Tell me what it takes - Lucero
Under mitt tunna skinn - Patrik Isaksson
Viva la vida - Coldplay

Broken strings
Let me hold you
For the last time
It's the last chance to feel again
But you broke me
Now I can't feel anything

When I love you,
It's so untrue
I can't even convince myself
When I'm speaking,
It's the voice of someone else

Oh it tears me up
I try to hold on, but it hurts too much
I try to forgive, but it's not enough to make it all okay

You can't play on broken strings
You can't feel anything that your heart don't want to feel
I can't tell you something that ain't real

Oh the truth hurts
And lies worse
How can I give anymore
When I love you a little less than before

Oh what are we doing
We are turning into dust
Playing house in the ruins of us

Running back through the fire
When there's nothing left to save
It's like chasing the very last train when it's too late

Oh it tears me up
I try to hold on, but it hurts too much
I try to forgive, but it's not enough to make it all okay

You can't play on broken strings
You can't feel anything that your heart don't want to feel
I can't tell something that ain't real

Well the truth hurts,
And lies worse
How can I give anymore
When I love you a little less than before

But we're running through the fire
When there's nothing left to save
It's like chasing the very last train
When we both know it's too late (too late)

You can't play on broken strings
You can't feel anything that your heart don't want to feel
I cant tell you something that ain't real

Well truth hurts,
And lies worse
How can I give anymore
When I love you a little less than before


Let me hold you for the last time
It's the last chance to feel again

Har fått frågor om varför jag inte skriver, och anledningen kan väl mest beskrivas som att jag varit extremt lat... Har tänkt varje dag under en månads tid att jag ska skriva, men sen när jag väl öppnat upp bloggen så sviker inspirationen mig och jag surfar in på nåt annat istället... Bättring lovas!

Har haft ganska mycket att göra i skolan oxå. Alla lärare vill att man ska göra arbeten och uppsater och gud vet allt just nu... Sen på helgerna är man mest slutkörd och orkar inget annat än att mest stirra in i väggen.

För tillfäller är jag i Arvika på höstlov. Väldigt skönt att  komma ifrån vad som liknar en dokusåpa nere i Åsa. Big Brother har nog inte en chans jämfört med vad som pågår på Löftadalens Folkhögskola kan jag lova...
Det är bråk, misshandel, kärleksintriger, fylla, otrohet och lite till...
Och jag har varit inblandad i nästan allt av ovanstående tror jag. Tyvärr så har jag ju en förmåga att dras till killar som tydligen är svin...

Man öppnar sitt hjärta för nån, vilket jag redan har lite svårt med, och sen så utsätts man för nåt som kan likna en psykisk misshandel. Och jag mitt dumma arsle har förlåtit det för många gånger redan.
Efter i onsdags så har jag dock vaknat upp och insett att jag inte kan låta honom kontrollera mig längre, utan att jag måste gå vidare.

Han är inte kär i mig, utan i nån annan, som jag dessutom är vän med. Och priset jag fick betala för hans vredesutbrott över att hon inte vill ha honom som annat än kompis var en armbåge i tinningen som gjorde att jag föll i backen och skrapade upp ena handen och halva hakan ganska illa. Fick dessutom en fin rodnad vid höger tinning efter armbågen, så jag antar att det var en ganska fin smäll. Själv minns jag inte mycket av det hela...
Jag minns att jag stod upp och försökte lugna ner honom, att han sliter sig loss från mig, och nästa minne är att jag vaknar till liggande på mage på asfalten.
Lyckades ta mig till skolan igen, pratandes och storgråtandes i telefon. Fick hjälp uppe på skolan av väldigt snälla människor som tvättade sår och plåstrade om mig.

När jag vaknade på torsdagen hade jag dunkande huvudvärk, vilket till stor del säkert berodde på allt rödvin kvällen innan, men troligen hade smällen mot tinningen nåt med saken att göra oxå.
Genomled första lektionen med blixtrande framför ögonen, huvudvärk och illamående. Folk började tro att jag fått hjärnskakning.
Tog mig igenom hela dagen i skolan, men mådde inte bra, varken fysiskt eller psykiskt.

Pratade ut med G under eftermiddagen, och han förklarade hur dåligt han mådde över allt som hänt, och att han verkligen inte medvetet velat att jag skulle trilla. Allt han ville var att få bort mig för att han skulle få vara ifred.

Jag har förlåtit honom för det, men det blir definitivt ALDRIG nåt mellan oss om han så ber på sina bara knän. Vi kan vara vänner, men det kommer nog ta ett tag innan jag törs lita på honom fullt ut, för jag har nog aldrig under så kort tid blivit sviken av en person så många gånger...

Sådär, var skönt att få det där nerpräntat i ord.
Jag lovar att bli bättre på att skriva nu!

Äntligen har jag börjat skolan! Kanske inte så många som skulle säga äntligen om en sån sak, men för mig känns det verkligen underbart att få komma igång med nåt igen!
Jag har inte läst nåt riktigt ämne på över 4 år, så det här kommer bli ett väldigt intressant år tror jag!
Än har det inte dragit igång ordentligt. Inga kurser har börjat, utan det har mest varit en massa info om allt möjligt...
Vi var ute i skogen och gick 4-5 km nånting i spöregn idag... Jag hade lera upp till knäna... Slapp att få blöta fötter i allafall. Jag hade varit duktig och satt på mig gummistövlar, men det hjälper ju inte byxorna om man smart som jag är inte stoppar ner dem i stövlarna...

Hade en trevlig dag i allfall med våra klasser. Dock var det ganska många som bangade, antagligen p.g.a det dåliga vädret...
15 personer tror jag vi är i vår klass, och det verkar vara ett väldigt trevligt gäng!
Jag bor ihop med 4 tjejer som heter Tina, Maja, Julia och Marielle i ett hus. 3 sovrum, ett badrum, en toalett och ett kök. Känns skönt att kunna gå "hem" efter skolan, istället för att bara gå till sitt rum på internatet. Helt kanon faktiskt! Inte så trevligt att gå de 100 metrarna tillbax i spöregn dock, men det får gå...

Det vi gör här är typ, äter, fikar, äter och fikar lite mer... Blir mycket kaffe! Maten är jättegod, så det är väl ingen risk att man gpr ner i vikt, fan! Men nu har vi faktiskt varit duktiga och varit ute och gått varenda kväll ändå.
Ikväll blir det inget, för det blåser storm och regnar!

Nej, jag får skriva mer vid senare tillfälle, det är tydligen fika igen... ;)

Efter att vi kom hem från London, så började semestern...

Var på fest hos Micke  på fredagen, träffade på en gammal kompis från gymnasiet, blev allmänt full och tja, det slutade där det slutade...

Lördag var jag allmänt lat och gjorde inte ett dugg typ. Vilket var väldigt skönt. Orkade liksom inte... Var skönt att bara njuta av att det inte var en massa spring eller massa saker man behövde göra.

Så har det fortsatt ända sen dess typ... Har varit väldigt uttråkad och rastlös dock, brukar bli det om jag inte har nåt att göra, utan bara sitter.
Vi tog med mormor, hundarna och Sven-Erik till Strömstad en dag, så det var skönt med en dag borta från lägenheten. Och det som var skönt var att det inte var en massa stress trots att man var borta.

Jag och Sofia var nere på Olssons Brygga i fredags och åt lite mat, drack lite vin och öl, och hade allmänt trevligt! Var jättekul att umgås och prata ordentligt igen. Tack gumman för att du finns!

Åkte på en sån där ett-dygnsresa till Årjäng i lördags. Var roligt, men det gick faktiskt förvånansvärt lugnt tillväga. En öl och en cider på hela kvällen, haha... Både pizza och kina-mat på en kväll, haha. Sen på söndag förmiddag käkade jag kina-mat till frukost, eftersom det fanns rester.
Spelade Buzz gjorde vi oxå, jag fick äntligen vinna en gång!
Hämtade hundarna hos deras husse gjorde jag oxå. Man blir verkligen glad av att se hur glade de är över att se en när de varit borta ett tag från en. Mäktig känsla!

Det mest jobbiga med att bara gå hemma och inte göra så mycket är att jag tänker och grubblar väldigt mycket... Har alltid varit en grubblare. Jag tänker mycket på livet och meningen med att leva, och jag vet inte allt!
Allt går helt plötsligt inte längre i 180, utan det tog bara slut helt tvärt. Det är nu som jag börjat inse varför jag åkte härifrån... Det händer ingenting här...

Måndagen den 21/7 började vår sista semester... London!
Resan började krångla redan på vägen till Västerås Flyplats... I Högboda var det vägarbete och vi stod i kö i 20 min innan vi kunde köra vidare. Jag var rätt stressad redan där, och gasade på ganska friskt fram tills att vi kom till Köping, där kom det ett skyfall som gjorde att man knappt såg vägen, så fort fram till Västerås gick det inte direkt, men vi kom fram och kom med planet och allt!
Vi landade i Stansted på utsatt tid och tog en buss in till London. Kom fram till Liverpool Street där vi fixade med t-banebiljetter och fick förklarat hur vi skulle åka för att ta oss till Camden där Emelie skulle möta upp oss.

Emelie mötte upp oss som bestämt och vi gick till hennes lägenhet där vi skulle sova de tre nätter vi skulle vara där.
Jag hade dock missuppfattat Emelie om hur litet det faktiskt det var. Jag visste int eom att hon delade rum med en annan tjej. Så det var hur litet som helst, och jag förstår än idag inte hur vi skulle klarat att sova allihop där... Och inte nog med det, det är nog det skitigaste rum jag sett i mitt liv! Jag pallar med lite damm i hörnen och allt det där, men här var det obeskrivligt! Hårtussar, sten, grus, damm och en jätteskitig heltäckningsmatta!
Och badrummet var ungefär lika skitigt det. 10 pers som delar på det... Mamma bestämde sig nog ganska snabbt för att hon inte tänkte bo där, och hon såg nog min bedjande blick om att få slippa det jag oxå...
Vi käkade middag på en engelsk pub, och drack varsin pint med öl =)
Vi fick oxå låna Emelies dator och lyckades hitta ett B & B två t-banestationer bort där det fanns ett ledigt rum. Kl 23:45 checkade vi in, och det var åtminstone rent... Sängarna var osköna och det var toalett i korridoren, men rummet var rent.

Vaknade upp och gjorde oss iordning, blev ingen dusch, för det orkade vi inte riktigt med. Gick ner och fick oss "continental breakfast", vilket innebär: rostat bröd, sylt, flingor, mjölk, juice, kaffe eller té.
Vi åt i allafall och checkade ut. Gick ner till ett postkontor vid King's Cross där de även hade internetcafé så vi lånade en dator och började leta hotell. Valet föll på "Westpoint Hotel" som låg i Paddington, i närheten av Hyde Park.
Åkte dit och fick ställa av väskorna och sen gick vi ner till Hyde Park och vidare till Marble Arch. Gick in på KFC och käkade lunch, och dit kom Emelie och mötte upp oss, sen tog vi en sån där stor dubbeldäckarbuss med guide och åkte runt och såg alla sevärdheter i London.
Blev en lång solig dag, och jag lyckades bränna upp ena axeln och nacken, haha!
Emelie åkte och jobbade och jag och mamma gick och handlade lite och gick sen till hotellet. Fick fick sova i källaren, haha. Eller, det var bottenplan och utsikten var en vägg, men själva rummet var ju fint, och sängen var jätteskön!
Vi gick och åt på en italiensk restaurang med god mat och sen gick vi hem och kollade lite på tv innan vi somnade i Londons varmaste hotellrum typ...

När vi vaknade på onsdag bestämde vi oss för att vi skulle pröva en riktig engelsk frukost som man kunde köpa till extra på hotellet. Vilken besvikelse... Vita bönor, en äcklig korv, stekt skinka, och ett stekt ägg... Nja, inte nån höjdare alls!
Tur att vi hade rostat bröd och flingor och allt.
Efter frukosten tog vi en buss till Hyde Park och genade sen igenom och hade tänkt oss ner till Harrods, men på vägen sprang vi på en H&M affär och där var det ju rea, så vi handlade lite där innan vi tog oss vidare till Harrods. Jisses vilket ställe! Det var hur stort som helst, och det var folk överallt!
Mamma köpte en penna, och post-it lappar, och jag köpte nåt litet rese-kit med duschgrejer. Allt för att få en påse ni vet...
Tog t-bana upp till Oxford Street (den gatan med alla jättedyra affärer), och gick en bra bit för att hitta en restaurang. Till sist hittade vi en som hette "Ask" som visserligen var italiensk, precis som middagen kvällen innan varit, men vi var så hungriga så vi åt där ändå. Och vilken mat... Den pizzan och pastan är nog bland det godaste jag ätit!
Vi var ganska färdiga efter allt shoppande och värme, så vi beslöt oss för att gå till Marble Arch och ta buss tillbax till hotellet därifrån. Det var bara det att på vägen hittade vi "Primark", en affär med riktigt billiga och snygga kläder, så vi gjorde oss en sväng in där, en sväng på 3 timmar... Så med ett mycket fattigare bankkonto, men med nya kläder, ett par skor, och lite snygga underkläder, tog vi oss därifrån. Väl på hotellet trillade vi i princip ihop på sängen...
Blev KFC till kvällsmat och sen hem för lite välbehövlig sömn.

Torsdag den 24/7, hemfärdsdag.
Det blev fling-och-rostat-bröd-frukost med tanke på hur frukosten varit dagen innan...
Efter frukost checkade vi ut och gick till Paddington Station, och därifrån tog vi t-bana till Baker Street där "Madame Tussauds" ligger. När vi kommer dit och visar våra biljetter för en kille som jobbar där säger han att vi inte får ha våre resväskor med oss in, eftersom det kan finnas små barn som kan slå sig på dem. Jag förklarar för killen att vi ska med ett plan direkt efter och inte har nånstans att ställa dem på. Han står på sig och säger att det är en policy de har och att vi helt enkelt får gå ner till Marylbone Station där det finns förvaring för dem. Så vi går ner dit, och hamnar lite fel på väge dessutom, men när vi till sist kommer fram och pratar med en polis där så säger han att det inte finns nåt ställe där man kan förvara väskor på där utan hänvisar oss till att åka till Paddington för där finns det. Jag får lite halvskärrad förklara hur situationen ligger till, och att vi helt enkelt inte har tid, eftersom vi redan är sena till "Madame Tussauds". Han sa bara ursäktande att det inte fanns nåt han kunde hjälpa oss med, men hänvisade oss till Baker Street Station där vi säkert kunde få lägga in det på borttappat baggage.
Så vi nästan springer dit och där säger kvinnan i informationen att vi inte får lägga in det där p.g.a säkerhet. Jag är vid det här laget så full av panik så jag nästan gråter.
Vi tar våra väskor och går tillbaks till "Madame Tussauds" och hittar en tjej som jobbar där + en säkerhetsvakt, och genom att förklara hela historien ytterligare en gång så säger de att det är okej för oss att ta med oss väskorna in, så länge som vi håller dem nära oss hela tiden.
Jag hade lust att strypa den första killen vi pratade med... Dels p.g.a att han var orsaken till allt krångel med väskor, och dels för att han gett oss falska uppgifter om tågstationen där han sa att det fanns baggageförvaring.
Nå ja, det var kul med alla vaxdockor i allafall.

Efter att vi var klara med att beundra alla kändisar tåg vi t-bana till Liverpool Street, och gick upp på markplan och letade upp en buss vi kunde åka med. Det gick en två minuter senare, och vi tog den eftersom busschauffören sa att det kunde vara lite trafik ut ur London, så det var säkrast att inte chansa.
"Lite trafik"?!?!?!?! Jag har aldrig varit med om värre! Det tog nästan två timmar till Stansted, och normalt sett tar det 1!

När vi kom fram till flygplatsen hade vi 45 minuter på oss innan vårt plan skulle gå... Boarding cards hade vi ju redan, men i säkerhetskontrollen fungerade de inte så vi blev visade till inchckningsdisken, men det visade sig vara i fel zon så vi fick kuta som idioter till rätt zon, och där hade ju naturligtvis vår incheckningsdisk stängt... Förklarar för lite andra människor vad vårt problem är så att vi får gå först i kön, och väl framme så kan inte tjejen där göra nåt heller utan skickar oss vidare till biljettförsäljning. 30 minuter kvar... Där kan hon inte heller göra nåt, men ringer upp en annan tjej i incheckningen som ska hjälpa oss, och uppmanar oss att skynda på lite. Vad tror hon vi håller på med egentligen?!
Vid incheckningsdisken får vi äntligen boarding cards och vid det laget så skakade hela jag... Mamma stod och höll i min arm för att jag skakade så. Och detta berodde inte bara på nervositet och stress, utan oxå för att jag inte ätit ordentligt på hela dan, så blodsockret låg i bott.
Vi fåt kuta till säkerhetskontrollen och där släpper de snällt in oss först och otroligt nog piper det inte på nån av oss så vi kan springa vidare som idioter genom hela flygplatsen, upp för en rulltrappa, ner för en rulltrappa och springa lite till... När vi till sist kommer fram till gaten 17:25, 15 minuter kvar tills planet ska gå, så visar det sig att det är problem med planet och ny preliminär avgångstid är 18:40... Vi sätter oss ner ett par minuter och går sen på toaletten och till nåt caféliknande för att köpa en varsin varm macka.
Vi står i kassan när jag hör hur de ropar ut i högtalarna nåt om vårt plan, så jag går och kollar på tv-skärmen och ser att ny avgångstid är 18:00... Så det fick bli en kall macka och en flaska vatten och sen springa tillbaks till gaten...
Tack och lov kunde vi andas ut när vi satt på planet, men då började jag istället oroa mig för var bilnyckeln var. Så efter 2 nervösa timmar på flygplanet kunde jag till sist lugna ner mig efter landning när jag upptäckte att bilnyckeln så snällt låg i jackan...
Efter en 3 timmars bilfärd hem till Arvika kunde vi äntligen på riktigt andas ut och slappna av...

Idag skrattar vi ju åt alltihop, men att jag inte bröt ihop totalt med allt som hände bevisar att jag tydligen kan hantera stress någorlunda fortfarande...

Jag hann nätt och jämt hem Öland förrän det var dax att packa resväskan och åka till Stockholm.
Det väntades middag med alla 5 systrar samlade, barnvaktande och sen Linda och Pers bröllopsfest...

Middagen med systrarna var det första som avverkades, och den ägde rum på en Libanesisk restaurang, där vi beställde in 23(!) rätter, som slank ner.
Åkte hem och fick träffa Anders och Dante. Dante hade fått vara uppe extra länge så att han äntligen skulle få träffa mig. Oj så stor han blivit!
På morgonen efter fick jag även träffa Adam, som sist jag såg honom var 4 månader! Nu är han ju en liten 2 års grabb! 

Vi gjorde inte så mycket under helgen, men på måndagen den 30/6 började mitt jobb med att ha hand om ungarna från kl 7-17 typ... Ojojoj, var slitsamt men roligt oxå. Vi var vid badet när det var fint väder, och gick ner till Tyresö Centrum en dag, eftersom busstrejken var i full gång och vi inte kunde ta oss nånstans...

På fredagen kom mamma och Sven-Erik hit under eftermiddagen, och sen åkte vi in till stan för att äta middag med Pers föräldrar två systrar och en av systrarnas sambo. Vi var på Östermalm på nåt ställe, var god mat i allafall. "Prime" tror jag det hette t.o.m...
Var upp hos Linda och Per sen efteråt och drack champagne. Inte jag då, eftersom jag som vanligt åkte på det trevliga jobbet att vara chaufför...
Var kul att lära känna Pers familj, de är högljudda norrlännigar, så mycket kan jag säga... Men väldigt trevliga såna!

Bröllopsdagen till ära vaknade jag upp och var kanonförkyld, och ont i bihålor... Fick dundertabletter av Camilla så det kändes bättre efter ett tag. Åkte bort till "Villa Källhagen" på Djurgården där festen skulle hållas och checkade in på vårt hotellrum och gjorde oss iordning. Fick på mig klänningen, men kunde knappt andas... Huvudsaken var dock att jag fick den på mig och igen den... =)
Festen blev supertrevlig med god mat, dryck, tårta och en massa dansande! La mig med värkande fötter och somnade som en stock!

Söndag var hemfärdsdag, så vi hämtade upp Dante på Tyersö och åkte hem mot Arvika. Jag körde hela vägen, men det gick bra det oxå. Har blivit van numera...
Vi åt korv och sen fick Dante gå och lägga sig...

På måndagen (7/7) så kom Camilla och Adam med tåget. Camilla hade fått halsfluss för 10:e gången i år och var inte alls så pigg, och kunde knappt prata. Tack och lov hade Adam varit snäll under resan.
Hela veckan gick det i ett... Vi var i Skillingmark och åt våfflor, var på Sunne Vattenland, var i parken och gud vet allt...
Jag fick ett break från allt under ett dygn då jag åkte till Årjäng och hälsade på Marie och festade lite.

Måndagen den 14/7 åkte Camilla och Adam hem, och jag, mamma, Sven-Erik och Dante åkte ner till Göteborg för att gå på Liseberg. Det här var dan innan olyckan med karusellen på Liseberg...
Dante och jag åkte massa karuseller, och hade en väldigt trevlig eftermiddag. Det var trevligt ända tills vi fick se parkeringsböterna på bilen... Haha! Och det var det jag varnat mamma om. Talade om för henne redan innan att det inte är som i Arvika utan att de är lite mer noggranna i Göteborg vad gäller tiden på biljetten och allt, och det märkten ju att de var...
Åkte till Mölndal, käkade kinamat, och sov på Scandic där. Jag sov dock inte så bra, med tanke på min högt snarkande mor. Blir så när man tvingas sova alla i ett och samma rum...

På tisdag morgon åt stor frukost och sen åkte vi till hamnen och tog färjan över till Fredrikshavn i Danmark. Några timmars bilkörning, som faktiskt mamma gjorde, och sen var vi framme vid Scandic Bygholm Park i Horsens. Jag och Dante fick ett rum, och mamma och Sven-Erik hade ett, så det var skönt...
Åkte till ett ställe som hette Jensens Böfhus och åt mat. En stor biff! Var välbehövligt eftersom vi inte käkat sen frukosten i Göteborg...
Blev sängen hyfsat tidigt...
Morgonen efter duschade vi och gjorde oss iordning och gick ner och åt frukost, vilket där var nästan ännu större än i Göteborg. Dessutom så fanns det parmaskinka och brieost! Och inte att förglömmas; danska wienerbröd!

Efter att vi var klara med frukosten och allt så packade vi ihop grejer vi behövde ha med till Legoland, dit färden gick. En heldag där med massa karuseller och annat kul tog på krafterna, och både jag och Dante somnade som två stockar på kvällen...
Åt på dansk pizzeria oxå! Dyrare än här hemma, men godare pizza oxå...

Torsdag var dag 2 på Legoland och även hemfärdsdag för oss. Blev återigen megastor frukost och wienerbröd, och sen åkte vi in till Horsens och till ett varuhus där. Jag och mamma köpte sprit, potatis och wienerbröd, och sen drog vi vidare till Legoland i Billund som låg ca 45 minuter bort.
Blev lite karuseller även den dagen, men mest tyckte Dante om att leka i det lilla vattenlandet som fanns. Helt galet!

Körde upp till Fredrikshavn, och åkte färjan över till Göteborg. Var inne där 23:15, och jag var mer eller mindre slut redan då, p.g.a mycket värkande bihålor...
Mamma var dock på väg att somna vid ratten så runt 02:00 tog jag över körandet, och jag tror det tog max två minuter tills mamma sov bredvid mig. Körde hem Sven-Erik till Åmotfors på vägen oxå, så kl 03:30 var vi hemma i Arvika.
04:00 la jag mig  i min säng. 4:e natten på ca en månad!
Sov till 12:30. Då hade mamma och Dante åkte till Grums för att hämta hem hundarna.
Blev en lugn eftermiddag...

På lördag (19/7) åkte mamma till Stockholm med Dante, så jag fick lägenheten för mig själv i ca ett dygn. Johan var här på kvällen och kollade på film, och sen somnade jag gott, och njöt av att bara vara ensam...

Mamma kom hem på söndagen igen, och för henne så var det ju i princip bara hem och vända, för dagen efter det stod London-resan på schemat...

Ojojoj, va längesen jag skrev  nu. Det är redan en månad sen! Men jag har i princip inte varit hemma sen före midsommar! Äntligen har det lugnat ner sig...

Allt drog igång runt midsommar som sagt. Själva Midsommarafton firades hos min kompis och hennes föräldrar i Årjäng. Mamma och Sven-Erik var oxå med, och det blev en trevlig kväll.
På Midsommardagen åkte vi till Töcksfors och köpcentret där och inhandlade det sista inför för Ölands-tripp. Det blev bl.a ett nytt fräsigt tält!
Mamma och S-E drog hemåt igen och jag och Marie tog det ganska lugnt med en film på kvällen, eftersom färden skulle gå tidigt morgonen efter.

05:30 den 22/6 startade vi Röda Nisse Solig från Årjäng och styrde lugnt vår färd ner genom Sveriges land. Vi kom fram till Neptuni Camping i Byxelkrok, som ligger på Ölands Norra Udde vid 14:45. Vi började med att slå upp tältet på den stora "åkern" i stormvind och regn... Svårt var det, inte bara p.g.a regn och blåst, utan mest för att det var väldigt stenigt där tältpinnarna skulle in...
Resten av dagen blev ganska lugn, vi var och införskaffade oss vykort att skicka och mat i gatuköket, och sen åkte vi till Trollskogen och till fyren Långe Erik.
Resten av kvällen spenderade vi i tältet med musik och kortspel, men gick faktiskt och la oss ganska tidigt, vi var ganska slutkörda efter allt bilåkande och körande.

Dag 2 på Öland vaknade vi tidigt, och började med att gå upp och dusha (5 kr för 3 min!), göra oss iordning och äta frukost.
Vi drog från campingen redan vid 8:30, och den här dagen blev senare känd som "Hur-man-åker-runt-hela-Öland-och- stannar-vid-nästan-varenda-sevärdhet-som-finns-att-se-på-en-dag"-dagen.
Vi såg allt vi hade tänkt se från början + lite till.
Letade efter en camping gjorde vi oxå under senare delen av eftermiddagen. Det är inte det att det inte finns campingar på Öland (det finns överallt), vi ville bara hitta en som kändes rätt...
Det slutade med att vi hamnade på den 5-stjärniga "Ekerums Camping", som ligger strax söder om Borgholm. Storta och fint tältområde med 4 tält (inkl. vårt...) som låg mellan massa träd, som gjorde att det var lä hela natten. Mycket bättre mark att slå ner tältpinnarna i oxå.
Var väldigt synd att vi inte stannade ett par nätter där, för campingen hade allt som tänkas kan! Stor utomhuspool, jacuzzi, pizzeria, restaurang, gatukök, havsbad, ICA, café... Det fanns t.o.m tv i köket! Och diskmaskin så vi slapp diska för hand! Och detr bästa av allt; duschen var gratis! Åker vi till Öland igen så blir det definitivt där vi kommer campa!
Jag låg vaken halva natten och lyssnade på en j**la fågel som tjöt som en siren, men jag tror han/hon/den/det kände av mina onda tankar och tystnade sen framåt 02:30-tiden...

Marie vaknade tidigt naturligtvis, och det var en trött Angelica som insåg att hon oxå måste gå upp...
Duschade och gjorde oss iordning, åt frukost och kollade på tv lite, samtidigt som vi laddade mobiler. Den här dagen stod Borgholm Slott och Solliden på schemat. Det var ju bara det att vi var ju så tidiga iväg att det hade ju inte hunnit öppna än. Vi knäppte några kort och tog en liten sightseeing inne i själva Borgholm och handlade på ICA där. Sedan gick färden från Öland...

Vi åkte via genom hela Småland, via Växjö där vi åt på "Rhodos Kolgrill", megagod grekisk mat!
Ullared var nästa stopp på vägen... Handlade inte så mycket den här gången. Ska ju faktiskt dit i augusti igen. Blev en sen födelsedagspresent till Adam, ett par träningsbyxor, trosor och strumpor typ.
Efter att ha tagit oss ifrån Stoshopparens Mecka, åkte vi till Åsa Camping i Åsa. Det är även där jag kommer att gå på Folkkhögskola nu ett läsår. Det var en lite, men mysig camping precis vid havet. Den här dagen var oxå den som blev den första att äta lite mer "riktigt lagad mat". Vo var på ICA och handlade chorizo, lök, färska champinjoner, potatissallad och dricka. Gjorde grillspett och slängde det på våra små fina engångsgrillar. Blev riktigt gott faktiskt.
Tog en liten kvällspromenad på stranden innan vi stupade i säng. Eller ja, sovsäcken...

Dag 4 på semestern blev även den en tidig dag upp för att duscha, och här var det återigen 5 kr för 3 minuter, så det fick ju bli 10 kr på duschen var...
Hemfärd på schemat! Fast först till Grebbestad, Strömstad och nån kul skogsväg genom Norge till Årjäng för att dumpa av grejer, hämta upp andra och sen körde Marie mig till Arvika och hem till mamma igen. =)

Vilken resa... Många mil och timmar i bil, och med hjälp av Inga (GPS:en) har vi hittat överallt! Vi hade en kanonsemester, men nästa gång stannar vi nog borta ett par dagar längre så att man faktiskt hinner njuta oxå...

Ska lägga upp bilder så småningom...